Jag lyssnar just på radions rapportering om Omabamas installation till USAs 44e president. Den 1:a svarta presidenten i ett land som varit djupt segregerat, och delvis fortfarande är. Det är knappast svårt för mig att föreställa mig hur det känns för alla svarta, färgade och också många vita inför hans tal och president-eden.
Ändå: hur skulle det ha upplevts om eden i dag i stället svurits av en kvinna? Den första kvinnan på den posten? Det var ju trots allt snubblande nära.
Vad kommer nu att hända i USAs politik? Jag hörde i kommentarerna att Obama knappast släpper stödet till Israel, och att Hillary Clinton som utrikesminister förväntas vara Israel-vänlig.
Min egen Israel-ovänlighet dröjer sig dock kvar. Jag gillar inte idén om guds utvalda folk och Kanaans land. Vad står det i Bibeln egentligen? Var inte det där ganska länge sedan? Uttåget ur Egypten mmmm.Kan de inte bara glömma det och gå vidare, som så många andra folk tycks ha gjort?
Jag gillar inte heller idén om tibetanerna som det mest upplysta buddhistiska folket. Så det så! Skumt i alla lägen!
Tänk om svensk-ättlingar från baltikum kommer hit och gör anspråk på att få bo här i Nacka, tex, för här bodde deras förmödrar! Eller om mina släktingar i USA får för sig att återerövra sina sluttningar i Norrland?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar